SNS Förlag

Box 5629, 114 86 Stockholm

Telefon: 08-507 025 00

info@sns.se www.sns.se

SNS – Studieförbundet Näringsliv

och Samhälle – är en oberoende

ideell förening som genom forskning,

möten och utbildning bidrar till att

ledande beslutsfattare i näringsliv,

politik och offentlig förvaltning kan

fatta välgrundade beslut baserade på

vetenskap och saklig analys. 260

ledande företag, myndigheter och

organisationer är medlemmar i SNS.

Organisation av arbetsmarknads-och

bostadsintegration

Emma Holmqvist

Vedran Omanović

Susanne Urban

© 2020 Författarna och SNS Förlag

Tryck: Books on Demand GmbH, Tyskland

ISBN 978-9-1886-3751-2

INNEHÅLL

  1. Inledning
  2. Invandring, integration och segregation i Sverige
  3. Organisation av migration till Sverige
  4. Organisation av integration
  5. Stadens organisation och hur boendet påverkar integrationen på arbetsmarknaden
  6. Arbetsmarknadens organisation och företagens organisationspraktik
  7. Organisation av arbets- och bostadsintegration – är det möjligt?
  8. Referenser

Förord

INTEGRATION PÅ BOSTADSMARKNADEN respektive arbetsmarknaden är tätt sammankopplade, men behandlas ofta som separerade från varandra av både forskare och politiker. Vilka slutsatser kan dras när resultat från forskning om organisation av invandring, boende och arbete relateras till varandra? I rapporten, skriven av tre forskare från skilda discipliner, ges en översikt av tidigare forskning. De pekar på ett antal målkonflikter som uppstår när arbetsmarknads- och boendeintegrationen präglas av olika organisatoriska praktiker. De diskuterar också vilka perspektiv som bör känneteckna organiseringen av integrationen framgent.

Emma Holmqvist är fil.dr i kulturgeografi och forskare vid Uppsala universitet, Vedran Omanović är ek.dr i företagsekonomi och universitetslektor vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och Susanne Urban är docent i sociologi och universitetslektor vid Uppsala universitet.

Rapporten är en del av SNS forskningsprojekt »Lärdomar om integration«, vars övergripande syfte är att ta fram ny kunskap om hur integrationen i Sverige fungerar i dag och hur den skulle kunna förbättras. Projektet fokuserar på arbetsmarknaden och utbildningssystemet.

Forskningsprojektet har möjliggjorts genom bidrag från en referensgrupp som följer det. I gruppen ingår A2B Sverige, AcadeMedia AB, Arbetsförmedlingen, Axfood, Axfoundation, Finansdepartementet, Intendia Group, Kompetensföretagen, Länsstyrelsen Stockholm, Röda Korset, Samhall, Scania cv AB, Skanska AB, Sveriges Kommuner och Regioner, Stockholm stads utbildningsförvaltning, Södertälje kommun, Tillväxtverket och Unionen. Johannes Lindvall, professor i statsvetenskap vid Lunds universitet, är SNS vetenskapliga råds representant i referensgruppen. Cecilia Ståhl, vd på Telge Tillväxt, är gruppens ordförande. Författarna har fått värdefulla synpunkter på utkast till rapporten från referensgruppens medlemmar.

Matz Dahlberg, professor i nationalekonomi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) vid Uppsala universitet, Viktorija Kalonaityte, universitetslektor i organisation och ledarskap vid Linnéuniversitet samt Erica Righard, docent och biträdande professor i socialt arbete vid Malmö universitet, har vid akademiska seminarier lämnat konstruktiva synpunkter på utkast till rapporten.

Författarna svarar helt och hållet för analys, slutsatser och rekommendationer. SNS som organisation tar inte ställning till dessa. SNS uppdrag är att initiera och presentera forskningsbaserade och policyrelevanta analyser av centrala samhällsfrågor. Det är SNS förhoppning att boken ska bidra till en bred och fördjupad diskussion om relationen mellan utrikes föddas boende och etablering på arbetsmarknaden.

Stockholm i september 2020

Gabriella Chirico Willstedt

Forskningsledare, SNS

Sammanfattning

INTEGRATION PÅ BOSTADSMARKNADEN och arbetsmarknaden hanteras ofta var för sig i forskningen. I denna rapport visar vi dock att integration är en mångfacetterad och ömsesidig process, som inbegriper hela samhället och är ständigt pågående. Vi identifierar de komplexa relationer som finns mellan institutionella och organisatoriska förhållanden, aktörer inom olika integrationsfält och de utrikes födda.

Genom att sammankoppla forskning från olika discipliner kan vi presentera nya perspektiv på sambandet mellan utrikes föddas boende och arbete, samt på företags och andra arbetsgivares betydelse för utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden. Vi har särskilt tittat på vilka ömsesidiga samband det finns mellan hur invandring, boende och arbete organiseras, och hur det påverkar utrikes föddas integration i samhället och etablering på arbetsmarknaden. Vi fokuserar också på de utrikes föddas eget aktörskap som vi menar är en viktig aspekt i ömsesidiga integrationsprocesser.

Rapporten rymmer en översiktlig genomgång av den forskning som vi anser är viktigast för att belysa de ömsesidiga relationerna mellan organisation av bostadsmarknadsintegration och organisation av arbetsmarknadsintegration. Våra disciplinära bakgrunder – sociologi, kulturgeografi och företagsekonomi – och vår tidigare forskning påverkar också urvalet av den forskning vi utgår ifrån. Mer specifikt ger rapporten en översikt av forskning som belyser följande relaterade frågeställningar:

En bredare tolkning av begreppet integration

I dagligt tal och i den aktuella politiken avser ordet integration oftast att en person som har invandrat får bostad och arbete. Om man i stället ser på integration som en fråga för samhället får ordet en annan betydelse och syftar då på samhällets sammanhållning eller hur samhället håller samman. Teoretiskt går det att skilja på integrationsprocesser på individuell, organisatorisk, institutionell och samhällelig nivå, men processerna och konsekvenserna av dem är tydligt sammankopplade. I rapporten skiljer vi på assimilerande och integrerande praktiker, där relationernas karaktärer och resultat skiljer sig åt. De olika praktikerna, i relation till utrikes föddas eget aktörskap, kan därför i sin tur ha olika implikationer för de nyanländas möjligheter för etablering och långsiktig integration på arbetsmarknaden.

Integration diskuteras ofta som en motsats till boendesegregation, men att använda begreppen som motsatspar är ett förenklat sätt att se på fenomenen. Boendesegregation handlar om hur olika kategorier av människor – såsom unga, gamla, rika, fattiga, inrikes och utrikes födda – fördelas över olika bostadsområden i staden. Integration däremot fokuserar sällan på den rumsliga aspekten. Oftast avses invånares perspektiv och möjligheter till delaktighet i samhällets olika sfärer, till exempel på arbetsmarknaden, i det politiska livet eller i civilsamhället. En minskad boendesegregation leder inte automatiskt till en ökad integration i denna mening och vice versa, även om det finns samband.

Vi anlägger ett organisatoriskt perspektiv och går igenom hur invandringen till Sverige har hanterats genom migrationspolitiken samt hur integrationen i form av boende och arbete har organiserats av myndigheter på statlig och kommunal nivå. Vidare presenteras forskning som analyserar konsekvenserna av boendesegregation, grannskapseffekter, tillgång till bostäder och olika modeller av hur integration av utrikes födda organiseras på företag.

Organisationen av integration

Genomgången av de olika relaterade forskningsområdena visar kortfattat på följande tendenser:

  1. Migrationspolitiken har blivit mer generös gällande arbetsmarknadsmigration men stramats åt gällande flykting- och anhöriginvandring.
  2. Integrationspolitiken ställer allt hårdare krav på dem som beviljats uppehållstillstånd, och det har blivit svårare att välja var man ska bo.
  3. Nyanlända migranter upplever en mer osäker tillvaro eftersom uppehållstillståndet och boendet är tidsbegränsade.
  4. Aktiviteterna som anordnas inom etableringsprogrammet kan ha varierande kvalitet, och möjligheterna att få arbete varierar mellan olika kommuner.
  5. De strukturella förhållandena på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden har stor betydelse.

En övergripande slutsats är att det sätt som invandring, integration och organisationspraktiker organiseras på ger flera avsiktliga konsekvenser, men även oavsiktliga, på utrikes föddas integration och etablering på bostads- och arbetsmarknaden. Eftersom arbete är viktigt för möjligheterna att få stanna i landet och få bostad, indikerar forskning att nyanlända prioriterar arbete före studier. Detta ger den avsiktliga konsekvensen att de får arbete, men kan ge den oavsiktliga konsekvensen att matchningen mellan arbetstagares kompetens och arbetsuppgifter blir sämre. Bosättningsreformen som avser att sprida nyanlända till flera kommuner i landet tenderar att ge oavsiktliga konsekvenser eftersom en stor andel väljer att ordna bostad på egen hand. Men alla som vill bosätta sig i de större arbetsmarknadsregionerna har inte möjlighet till det på grund av ekonomiska begränsningar, brist på kontakter och bostadsbrist. Detta leder också till koncentration av nyanlända i så kallade utsatta bostadsområden i större arbetsmarknadsregioner, eftersom de har svårt att få tillträde till bostäder i andra delar av staden. Därmed är det av intresse att reda ut vilka långsiktiga konsekvenser bostadsområdet har för integrationen till arbete.

Forskningen som inriktat sig på så kallade grannskapseffekter pekar på att det verkar finnas negativa effekter av att bo i ett resursfattigt område och vissa positiva effekter av att bo nära landsmän och att tillhöra en etnisk grupp med ett resursrikt socialt nätverk. Vi finner alltså inte belägg för att bostadsområden med en koncentration av utrikes födda i sig är negativt för integrationsprocessen. Lokala insatser för integration varierar mellan olika kommuner. Forskningen visar att lyckosamma insatser tar ett helhetsperspektiv på integration i flera sfärer och organiserar samarbete med flera aktörer.

Den forskning som fokuserar på företags roll för nyanländas etablering på arbetsmarknaden visar vidare att företags och andra organisationers sätt att organisera sig i praktiken har betydelse för utrikes föddas arbetsmarknadsintegration. Dessa organisationspraktiker villkorar vilka arbetssökande som ska, eller inte ska, anställas, samt hur introduktionen av nyanställda ska organiseras. Organisationspraktikerna är inte neutrala och får olika konsekvenser beroende på hur de ser ut. De kan inriktas på den nyanställdes ensidiga anpassning (assimilering) till institutionaliserade normer och sätt att organisera verksamheten, eller på att både nyanställda och organisationen anpassas i en sådan process. Hur dessa processer organiseras och eventuellt förändras beror också på hur utrikes födda nyanställda engageras, vilka taktiker de väljer samt hur de engagerar och mobiliserar andra organisatoriska deltagare (alla andra anställda) i dessa processer.

Forskningsgenomgången visar vidare att de organisationer och företag där de nyanställdas normer och de organisatoriska normerna och värderingarna anpassas till varandra oftare får en högre grad av kulturell mångfald bland de anställda. Vissa organisationer och företag ser fördelar med mångfald bland de anställda och är därför mer öppna för kulturella olikheter, vilket i sin tur kan bidra till etablering av utrikes födda på arbetsmarknaden, och en långsiktig integration i Sverige.

Målkonflikter mellan arbetsmarknads-och boendeintegration

När vi relaterar slutsatserna från de olika teman som behandlas i rapporten ser vi ett antal konflikter mellan organisatoriska praktiker som vi menar behöver lösas för att integrationen ska kunna påverkas i positiv riktning.

Som vi visar i rapporten kan tillfälliga uppehållstillstånd och tillfälliga bostadslösningar skapa otrygghet och osäkerhet, men samtidigt bidra till snabbt inträde till arbetsmarknaden. Det snabba inträdet kan dock leda till att matchningen på arbetsmarknaden blir dålig och att starka beroendeförhållanden mellan anställda och arbetsgivare uppstår, vilket hindrar rörlighet på arbetsmarknaden. Etableringsreformen med sin begränsning på två år och krav på heltidssysselsättning, tillsammans med svårigheter att hitta permanent bostad, begränsar möjligheten för individuell anpassning och kan hindra individens möjligheter att hitta egna lösningar.

Relationen mellan etableringsreformen, där ansvaret för integration läggs på Arbetsförmedlingen, och bosättningslagen, där ansvaret för boendet läggs på kommunen, leder till att sociala frågor och särskilt boendefrågan riskerar att hamna mellan stolarna, vilket kan påverka utrikes föddas möjligheter att utbilda sig och bo där det finns arbete. Statens ansvar för integration avgränsas till frågor om integration på arbetsmarknaden och är inte tillräckligt samordnat med kommunernas ansvar för att organisera och planera bostäder för nya invånare och för nya och gamla invånares sociala integration i kommunen. De två integrationssfärerna boende och arbete drar i olika riktningar: de nyanlända dras till kommuner utanför storstadsregionerna för att få boende och minskad boendesegregation och samtidigt till storstadsregionerna för att få arbete och ökad integration på arbetsmarknaden. Inom storstadsregionerna dras de till de bostadsområden där vänner och släktingar bor, eftersom det är där de har möjlighet att finna någonstans att bo. En nationell arbetsmarknad rimmar alltså illa med lokala bostadsmarknader. Att röra sig mellan bostadsmarknader kräver normalt sett kontakter eller ekonomiska resurser. För att få tillträde till det hyrda beståndet krävs ofta att du stått i kö en längre tid, och bostadsköerna är lokala, inte nationella.

Det behövs fler studier som tittar på hur olika kommuner jobbar med bostadsfrågan vad gäller nyanlända och vilka modeller som fungerar bättre än andra i relation till olika kommuners kontext. Organisationen kring boende är central eftersom den kan påverka boendesituationen för utlandsfödda på både kort och lång sikt. Det har betydelse hur hyresmarknaden är reglerad och detta behöver också analyseras, eftersom en förändring av organisation och regler kan underlätta för nyanlända att få ett stabilt boende. Ett sätt är att ge förtur till dem som får arbete i en region. Ett annat sätt skulle vara att se över regler för att få ett förstahandskontrakt inom kommunala bostadsbolag, såsom krav på viss typ av eller viss nivå på inkomst och krav på fast anställning. Men även andra kompletterande strategier för att öka nyanländas möjlighet att bo och att flytta behöver tas fram.

Slutsatser

Vi pekar på att det behövs fler åtgärder som gör det möjligt för nyanlända att flytta, att finna en permanent bostad och att bosätta sig i stadens olika delar. Att underlätta för nyanlända att bosätta sig i områden som är socioekonomiskt starka och i områden med resursrika sociala nätverk skulle kunna skapa gynnsammare förutsättningar för integrationsprocessen. Här behövs en utvecklad analys av hur och var nyanlända i dag får en egen bostad och vilka delar av staden som upplevs vara stängda för dem. Utifrån en sådan analys skulle stöd kunna utvecklas för att underlätta för nyanländas etablering på bostadsmarknaden. Vi pekar också på att en hållbar integrationsprocess bör kännetecknas av god och stabil etablering på både bostads- och arbetsmarknaden, eftersom det finns ömsesidiga relationer mellan dessa sfärer.

Insatser och åtgärder gällande boende och arbete behöver sammankopplas. Integration och etablering behöver utgå ifrån en mer holistisk samhällssyn, där olika integrationssfärer inte ses som isolerade och där individen ges en aktiv roll. Om människor ska kunna bli etablerade och inkluderade på arbetsmarknaden i hela landet behöver de också kunna bo i hela landet och ha möjlighet att flytta.

Etableringsprogram och arbetsmarknadsinsatser behöver vara flexibla och utformade enligt specifika lokala och individuella behov. De ska också främja och aktivt stödja företags utveckling av integrerande och inkluderande socialiseringspraktiker.

Arbetsplatsintegration och relaterade organisatoriska praktiker och processer som syftar till att öka »mångfald« inom arbetsgrupper och uppnå särskilda fördelar med den ökade etniska mångfalden – tack vare utrikes föddas specifika kunskaper, erfarenheter och potential att bidra till en bättre gruppdynamik och problemlösning – ska inte enbart vara inriktade mot ensidig anpassning av just personer med utländsk bakgrund. Snarare ska även dessa organisatoriska praktiker och processer anpassas till och vara öppna för mångfalden – och på så sätt öka vår förståelse för arbetsplatsintegration och inkludering bland alla anställda oavsett bakgrund.

Integrationsprocesser fungerar sällan utan aktivt engagemang från de utrikes födda själva. Därför är möjliggörande av deras aktiva aktörskap, som i kombination med andra aktörers insatser och engagemang motverkar de potentiella barriärer de eventuellt kan möta på bostads- och arbetsmarknaden, en minst lika viktig aspekt som kan leda till en mer hållbar integration och etablering.

Begränsningar

Studien har inte tittat särskilt på frågeställningar som rör barn, vare sig de invandrat med eller utan sina föräldrar. Deras situation är speciell och behöver behandlas mer utförligt än vad vi haft möjlighet att göra inom ramen för denna rapport. Vi har inte heller diskuterat könsskillnader, skillnader mellan personer som utvandrat från olika länder eller skillnader mellan personer med olika etnicitet eller olika sexuell läggning. Det betyder inte att vi tycker det är mindre viktiga frågor.

1. Inledning

SVERIGE ÄR ETT INVANDRINGSLAND i en värld där migration är ett växande fenomen. Hur väl de som invandrat till ett land integreras är en av vår tids stora utmaningar. Två mycket angelägna samhällsproblem är boendesegregation och skillnader mellan inrikes och utrikes föddas positioner på arbetsmarknaden. Den så kallade flyktingkrisen 2015–2016, då ett ovanligt stort antal personer sökte asyl i Sverige, återaktualiserade bland annat frågor om nyanlända flyktingars boende och integration på arbetsmarknaden. Trots omfattande politiska reformer inom flera politikområden och en diger forskning inom många discipliner, återstår problemen. Det är med andra ord nödvändigt att fundera vidare över hur dessa samhällsproblem ska lösas. Denna rapport har som ambition att bidra med ett organisatoriskt perspektiv som sammankopplar forskning gällande boende och arbetsmarknadsintegration, eftersom vi hävdar att de två frågorna behöver förstås dialektiskt.

Integration uppfattas allmänt som ett positivt ord och något som är önskvärt för samhället. Det är dock inte självklart vad det betyder. För arbetsmarknadsforskare och ekonomer innebär integration ofta etablering på arbetsmarknaden, det vill säga att utrikes födda som invandrat till landet har sysselsättning och betalar skatt. Andelen förvärvsarbetande, andelen företagande och storleken på inkomsterna är då relevanta mått på integration. För kulturgeografer kan den geografiska fördelningen av invånare med olika socioekonomiska och etniska karaktäristika, det vill säga mått på segregation, vara viktiga. Orsaker till (boende)segregation och dess effekter på (arbetsmarknads)integration ur olika aspekter är då viktiga. Statsvetare kan vara intresserade av hur migrations- och integrationspolitiken utformas och implementeras och vilket utfall olika modeller ger. Sociologer, i sin tur, kan intressera sig för sociala relationer mellan olika grupper i samhället, skapandet av identitet och sociala normer. Listan på discipliner och frågor inom respektive disciplin med anknytning till integration kan göras betydligt längre.

Organiseringen av mottagandet av migranter till Sverige har, som vi kommer att diskutera i den här rapporten, också präglats av flera olika synsätt och modeller. Begreppen som används skiftar över tid, och i någon mån kan de sägas spegla den politiska problemförståelse och inriktning som gäller för perioden.1 Integration har på senare tid kommit att ses som synonymt med arbetsmarknadsintegration. Etablering har också blivit ett centralt begrepp i dagens integrationspolitiska åtgärder i Sverige. Begreppet etablering i det statliga etableringsprogrammet för nyanlända syftar främst på att göra individer självförsörjande genom arbete. Begreppet etablering kan således sägas ha blivit politiskt definierat och stå för att individer blir etablerade på arbetsmarknaden, på samma sätt som begreppet integration ofta får den innebörden.

I denna rapport utgår vi från ett långsiktigt perspektiv. Mottagandesystemet och de regler och praktiker som används för att integrera nyanlända kan ha effekt för hur det går för dessa individer längre fram i livet. Vi diskuterar olika modeller och regleringar vid mottagande av migranter, men effekterna av dem mäts sammantaget genom jämförelser mellan utrikes födda och inrikes födda. Därmed betraktar vi integration som en långsiktig process och inte endast som något som sker under den första tiden i landet när en individ kallas för nyanländ.

Vi vill även föra ett resonemang utifrån ett bredare och mer dialektiskt perspektiv, där vi avser fånga upp ömsesidiga och komplexa relationer av relevans för utrikes föddas samhällsintegration och etablering på arbetsmarknaden. Att ha bostad, inkomst eller bådadera är inte nödvändigtvis samma sak som att vara etablerad eller integrerad i social mening. Olika medborgerliga eller sociala rättigheter innebär att till exempel få tillgång till juridiskt skydd, vård, skola, socialförsäkring, att få arbeta och att bosätta sig. Möjligheten att ta del av dessa rättigheter kan regleras via samhällets organisation och politiska reformer. Social och kulturell integration i samhället – att ha vänner, att känna sig respekterad och att känna sig hemma – är naturligtvis relaterat till de formella rättigheterna men svårare att påverka genom politiska åtgärder. Social integration kan ske i olika typer av sociala nätverk. Genom sociala nätverk kan individer få tillgång till socialt stöd, kunskap, goda förebilder och andra resurser men det kan även innefatta förväntan om reciprocitet samt både positiva och negativa normer. Tillgång till sociala nätverk kan därmed ha både negativa och positiva effekter. Hur det offentliga samhället, det civila samhället och det privata näringslivet organiseras, och de ömsesidiga relationerna mellan dem, har en minst sagt komplex betydelse för samhällelig integration och etablering av utrikes födda i olika geografiska kontexter.

Vår ansats är explorativ. Vi vill se vilka slutsatser som kan dras när forskning om två sfärer, arbete och boende – som ofta studerats var för sig – kombineras. Vår ambition är att sammanföra forskning från tre discipliner: sociologi, kulturgeografi och företagsekonomi, för att på så sätt vidga vår kunskap om integrationens dialektiska2 samband. Vi har särskilt fokuserat på forskning om följande ömsesidigt relaterade frågeställningar:

Det är inte vår avsikt att göra en fullständig genomgång av litteraturen från samtliga forskningsfält som berörs. Snarare ger vi en generell översikt av de, utifrån vårt perspektiv, viktigaste resultaten. Våra egna disciplinära bakgrunder och vår tidigare forskning påverkar också urvalet av vilken forskning vi utgår ifrån.3

Vårt främsta bidrag hoppas vi i stället är att knyta ihop svaren på dessa frågor genom en fler-disciplinär dialog för att bidra till en ökad och mer nyanserad förståelse av de komplexa och ömsesidigt beroende relationerna mellan hur boende och arbete organiseras, och betydelsen av individers och arbetsgivares aktörskap.

Integration som begrepp och teorier om hur integration skapas

Social inkludering, integration, segregation och samhälle är centrala begrepp i samhällsvetenskapen. Social inkludering kan ses utifrån ett individuellt perspektiv, ett grupperspektiv eller ett samhälleligt perspektiv. Ett individuellt perspektiv utgår ifrån individens resurser och möjlighet att nå sina mål. Individens framgångar förklaras med dennes individuella förmågor och egenskaper. Humankapitalteorin representerar det individuella perspektivet.4

Ur ett grupperspektiv används teorier om sociala nätverk5, socialt kapital6, etniskt kapital7 och rumsligt socialt kapital8 vilka förklarar hur individens sociala kontext påverkar individens och gruppens framgångar och möjligheter att etablera sig i samhället. Genom tillgång till resurser, förebilder och genom att bli påverkad av sociala normer kan det sociala nätverket ge både negativa och positiva effekter.

Med ett samhälleligt perspektiv betonas i stället betydelsen av samhällets organisation och dess institutioner. Ett integrerat samhälle skulle kunna definieras som ett samhälle som är ordnat så att alla dess invånare har möjlighet att leva ett gott liv, oavsett klass, kön och etnicitet. Det finns flera möjliga svar på hur det samhället skulle kunna se ut. Teorier som handlar om mångkulturalism och erkännande av etniska identiteter9, medborgerliga rättigheter10 och social rättvisa11 är exempel på teorier med olika samhällsperspektiv.

Betydelsen av integration skiljer sig från betydelsen av assimilering. Integration innebär att delar sammanfogas, medan assimilation innebär att nytillkomna delar omvandlas. Det finns alltså betydelsefulla skillnader i förståelsen av begreppet beroende på om det ska avse en samhällelig anpassning för inkludering av nytillkomna grupper, integration av enskilda individer i samhället eller en ömsesidig process.12

Även om det teoretiskt går att skilja på integrationsmekanismer på individuell, organisatorisk och institutionell nivå, så är resultaten på de olika nivåerna tydligt sammankopplade. Institutionella förhållanden, som till exempel lagar och regler i landet, påverkar organisationers möjligheter att agera och i vilken riktning de utvecklas; med organisationer avses här både företag och föreningar eller nätverk av olika slag. Institutioner och organisationer skapar tillsammans en möjlighetsstruktur för individer som påverkar var de kan bo och var de kan få arbete. Individer och grupper är också aktiva aktörer som kan mobilisera för att förändra befintliga organisationer eller skapa nya organisationer. Även individer kan bidra till förändringar i de institutionella förhållandena, även om det på grund av ojämnt fördelad makt och resurser är ovanligt.13

Vår utgångspunkt är att de institutionella förhållandena är avgörande för de utrikes föddas integration på bostads- och arbetsmarknaden. Stat och kommuner organiserar mottagandet av nyanlända och var och hur de ska bo, vilket i sin tur påverkar vilken lokal kontext som kommer att påverka integrationen inom andra sfärer, inte minst på arbetsmarknaden. Arbetsgivare erbjuder inte bara praktik, anställer och socialiserar sina anställda, utan etablerar också olika organisatoriska praktiker som i sin tur på olika sätt påverkar de arbetssökandes och anställdas möjligheter. Individer agerar inom dessa ramar men är också aktiva aktörer på de tre nivåerna; de påverkar sin egen situation genom att flytta, söka utbildningar, starta företag samt genom att ingå i olika typer av organisationer och arbetsplatser och genom att engagera sig i frågor som rör institutionella förhållanden.

Forskningen återkommer ofta till att integration innebär en ömsesidig anpassning mellan samhälle och nyanlända grupper och att den inte bör reduceras till arbetsmarknadsetablering, utan förstås i termer av tillhörighet och delaktighet i samhällets alla områden.14 Integration bör därmed även innefatta flera sfärer såsom ekonomisk, social, politisk och kulturell integration. Sfärerna kan vara relaterade men behöver inte vara det.15

Figur 1. Relationen mellan olika integrationssfärer och aktörer.

Med figur 1 illustrerar vi sfärer på olika nivåer och deras ömsesidiga samband. Vi tänker oss att det inom de olika sfärerna finns olika organisationspraktiker som, direkt eller indirekt och på olika sätt, påverkar integrationen av utrikes födda både när det gäller den kortsiktiga mottagandefasen och på lång sikt. Organisationspraktiker inom en sfär, och resultaten av dem, kan dock inte ses isolerade från praktiker inom de andra sfärerna – även om sfärerna kan utveckla distinkta och delvis autonoma organisationssätt.

I den yttre cirkeln finns staten, regioner, kommuner, företag och andra organisationer samt det civila samhället. Det kan förekomma kopplingar mellan aktörer i den yttre cirkeln, där exempelvis statens agerande och organisation påverkar hur regioner, företag och andra organisationer16, kommuner och civilsamhälle agerar och organiserar sig. I figurens inre cirkel visar vi på fem olika sfärer – utbildning, hälso- och sjukvård, politik och kultur, boende och arbete – som aktörerna i den yttre cirkeln också kan påverka genom hur de organiserar sina verksamheter. Även här menar vi att det finns kopplingar – dels mellan de olika sfärerna, om integrationen i en sfär fungerar dåligt kan det ge negativa effekter på integrationen och inkluderingen i en annan sfär, dels mellan en sfär och den yttre cirkeln av aktörer. I mitten finns individen som påverkas av alla aktörer och sfärers agerande och organisering och av de kopplingar, och brist på kopplingar, som finns mellan dem. Individen har också sitt aktörskap som påverkar de andra aktörerna. I den här rapporten koncentrerar vi oss på relationen och organiseringen av två av dessa sfärer, bostadsmarknaden och arbetsmarknaden.

Vi ansluter oss till de studier som visar att integration bäst uppnås genom en dynamisk och ömsesidig process som innefattar flera sfärer och både migranter och det mottagande samhället.17 Mer specifikt menar vi att ömsesidighet mellan nya invånare och det mottagande samhället är en ständigt pågående process – där även en aktiv passivitet hos någon av de involverade aktörerna bidrar till resultatet av de ömsesidiga och dialektiska relationerna och processerna. Enligt detta resonemang finns ömsesidighet även när det gäller de organisatoriska praktiker som kan betecknas som assimilerande. Med andra ord finns det ömsesidiga relationer i både assimilerande och integrerande praktiker. Men just på grund av skilda och specifika innebörder i »assimilerande relationer« respektive »integrerande ömsesidiga relationer« kan de ha olika implikationer för de nyanländas etablering på arbetsmarknaden.

Ömsesidiga relationer där anpassning av de nyanlända präglas av en enkelriktad process resulterar i vad som kan benämnas som assimilatorisk integrationspolitik och assimilerande organisatoriska praktiker. En ömsesidig process som skiljer integrerande praktiker från assimilerande praktiker kan utvecklas genom att även inkludera andra aktörer som är viktiga i processen: majoritetsbefolkningen, myndigheter och inte minst arbetsgivarna, som förstås är viktiga för arbetsmarknadsetableringen. En ömsesidig anpassning karakteriseras av ett gemensamt ansvarstagande, ett utbrett deltagande och samverkan mellan offentliga myndigheter, civilsamhället, näringslivet och nyanlända. Nyanländas egna aktiva aktörskap bör här ses som en central framgångsfaktor.18

Hur mottagandet på statlig och lokal nivå, etableringen på bostads- och arbetsmarknaden, och hur socialiseringen organiseras inom olika sfärer framstår här som mycket centralt. Vi menar också att agerande i en sfär kan påverka en annan sfär, att det finns ett dialektiskt samband. Genom att studera integration på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden tillsammans kan dessa dialektiska samband tydliggöras.

Integrationsprocessen kan också förväntas se olika ut i olika delar av landet beroende på hur bostads- och arbetsmarknaden ser ut, hur den sociala, kulturella och politiska miljön ser ut, samt hur till exempel boende och arbete organiseras i praktiken. Därmed blir det viktigt var i landet som integrationsprocessen äger rum, hur bostäder fördelas och hur lokala sociala processer i grannskap ser ut. Likaså kommer integrationen, eller snarare socialiseringen av nyanlända på olika arbetsplatser, variera mellan olika typer av företag och organisationer.

Relationen mellan integration och segregation

Segregation brukar i lexikon beskrivas som separation eller åtskillnad.19 Integration brukar relateras till en helhet eller någonting fullständigt, det vill säga att integration handlar om att återställa ett slags helhet. Segregation och integration kan därmed förstås som varandras motsatser rent begreppsligt.

Att använda segregation och integration som motsatspar, när vi talar om boendesegregation är dock ett förenklat sätt att se på fenomenen. Boendesegregation handlar om hur invånare med olika karaktäristika är eller blir fördelade över olika geografiska områden. En minskad boendesegregation leder inte automatiskt till en ökad integration i någon av de sfärer vi diskuterat ovan. Integration handlar inte främst om rumslig integration eller befolkningssammansättning i ett grannskap, utan mer om invånares delaktighet i samhället. Fast även om integration och segregation inte är varandras motsatspar, så finns det dialektiska relationer mellan dem, vilket vi utvecklar här och återkommer till i kapitel 2.

Med boendesegregation menas en rumslig åtskillnad eller en separation. I den här rapporten avser vi uppdelning av befolkningen i olika bostadsområden. Segregation brukar beskrivas utifrån socioekonomiska, demografiska eller etniska skillnader och avse olika inkomstgrupper eller olika demografiska kategorier, till exempel att pensionärer inte bor med studenter eller barnfamiljer eller att personer födda i Sverige bor åtskilt från personer födda i ett annat land.

Segregation kan syfta på ett förhållande vid en viss tidpunkt eller en process över tid. Om befolkningen skulle bestå av de två kategorierna A och B skulle en stad vara totalt segregerad om alla A bodde i ett område och alla B i ett annat. När vi talar om boendesegregation menar vi oftast inte en absolut åtskillnad, utan en gradvis skillnad i befolkningssammansättning mellan olika bostadsområden. Eftersom vi människor kan indelas i ett så gott som oändligt antal kategorier, kan befolkningssammansättningen i olika bostadsområden aldrig vara helt lika i alla bostadsområden. Det kommer alltid att finnas en större koncentration av en viss kategori människor i ett område jämfört med ett annat.

Förhållandet mellan segregation och integration kan förklaras genom en fyrfältsfigur med fyra tänkbara scenarier (figur 2).20 Notera att vi alltså kan ha boendesegregation och integration samtidigt.

Figur 2. Relationen mellan segregation och integration.